Om rädslor
Ja det är den värsta skräcken man lever med att något skulle hända ens barn. Det spelar ingen roll om man har ett eller flera. Man kommer nog att oroa sig hela livet tyvärr, för det ingår liksom som en bonus i föräldrarskapet.
Jag hoppas det ordnar sig med Joels förskola, så att ni kan känna er tryggare!!
kram
Huu! Så otäckt att inte känna sig säker. Din nya avskalade stil är fantastisk! Allt är bra, men mycket har hänt här... Jag mejlar dig nån dag. Nu är det inte långt kvar du! Jag väntar med spänning :-) Kram H!
Usch ja! Känner igen både rädslan, och orsaken! KRAM!
Jättefin LO!
Du har en award att hämta i min blogg =)
Ja, det är en rädsla jag verkligen känner igen och förstår till fullo. Layouten är hur som helst fantastiskt vacker.
Ja, rädslan är gräslig!!! Jag vågar inte tänka tanken på när de blir tonåringar och inte är hemma på nätterna. Jag kommer ALDRIG att kunna sova.
På vår lilla dagisgård har fröknarna full uppsikt men saker kan ju hända ändå. Varje gång jag hör en ambulans (typ tre gånger om dagen) så springer jag till fönstret för att se att den inte stannar framför dagisporten. Snacka om noja!
Fin LO.
Förstår din oro över dagisgårdssituationen. Men varför rör inte personalen på sig och ser till att ha koll? Delar upp sig eller så??
Har jobbat med STOR gård och där var vi alltid utspridda eller satte gränser för vart barnen fick röra sig, om man inte hade full personalstyrka ute på gården. Hoppas verkligen ni får personalen att lyssna på er oro och ser till att öka säkerheten för barnen!
Rädslan bär man med sig ehla tiden, det blir inte mindre men man lär sig att lita på att de klarar sig bra. man kan inte gå och oroa sig varje dag... Men det är jätte synd att ni inte känner trygghet när ni lämnar barnen för det är ett måste, är man trygg där så fungerar det för det mesta bra. Prata med rektor igen det är hennes/hans skyldighet att se till att allt fungerar, koppla annars in högre myndigheter så det bli ett lugn. Lugna föräldrar=lugna barn! Kram kram Aase